Lite så känns mitt liv nu.
Andreas drog till Stockholm, kläckte sen ur sig att han ville ha en paus. PAUS???!!
Vad är en paus? Vad får man göra? Hur länge pågår en paus?
Alla frågetecken ställde sig på kö.
Han kom hem över påsk. Han bodde hemma hos mig, igen.
En så konstig känsla har jag nog aldrig haft i kroppen. Att sakna någon som redan står framför mig.
Han hade inte så mycket att säga. Han mår dåligt, skall hitta sig själv..
Fine! Do it! Men jag kanske inte orkar vänta.
Vi bestämmer att det får vara slut mellan oss nu.
Nu är jag singel. Och för första gången i mitt liv så bor jag faktiskt helt själv. Ingen mamma, pappa, eller pojkvän som jag delar tak och väggar med.
Det är skönt.
Det är jobbigt.
Jag njuter.
Jag gråter.
Jag tänker på mina känslor för honom, hur är dom? Har han blivit mer som en nära vän under åren? Är det bara närheten jag saknar, eller saknar jag att dela mitt liv med honom?
Hur länge ska jag behöva fundera på det här innan jag kommer fram till rätt svar? Hur vet jag vad som är rätt svar?
Jag hatar alla jävla frågetecken. Ge mig raka besked, tack.